Norska Johan Urban Bergquist är tillbaka på Circolo Scandinavo efter en paus på 20 år. Sist han var i Rom var residenset på via Garibaldi och hade några färre rum. I jämförelse med det nuvarande ser han goda kvaliteter med båda ställena. Bergquist uppskattar möjligheten att träffa och umgås med artister från olika områden och menar att de ger något extra utöver liknande residenser med artister från enbart ens eget område. Redan nu finns kaffemöten inplanerade med en del av januaris artister i diverse nordiska länder.
Även fast det är ett bra tag sedan Bergquist var i Rom finner han staden väldigt inspirerande och han har tillbringat mycket av tiden med att gå omkring i staden och upptäcka nya saker. Det har inte varit så lätt att fokusera en hel dag på att jobba utan att ta en promenadpaus som ibland drar ut på tiden en aning... Enligt hälsoappen på telefonen är medeltalet 13km per dag i januari så nog har det upptäckts en hel del!
Bergquist har en förkärlek till barocken och många av kyrkorna i Rom har blivit besökta av honom fast han inte annars är speciellt religiös. Det är något med stämningen och galenskapen med allt det överflödiga som inspirerar honom också i sin egen konst. De stundvis märkliga föremål och ting som interagerar i religiös konst ger upphov till idéer hos Bergquist. Förra gången var det renässansens grotesker som inspirerade och gav upphov till att Bergquist började stapla konst, och bygga uppåt och ibland till sidorna. Medan de flesta musei- och kyrkobesökare tittar upp i taket och på väggarna på konsverken, finner Bergquist sig själv med att beundra detaljerna, dekorationerna runt dörrkarmar och snirkliga figurer i hörnen. Under sina upptäcktsfärder i Rom har alter egot Count Pukebeard varit med och gett upphov till adrenalinfyllda stunder när foton tagits på ställen som eventuellt inte varit helt tillåtna...
Det enda negativa med Rom och Italien överlag är att Bergquist familj inte är här. Italienarna är trevliga bakom deras strama fasad och Bergquist uppskattar kulturen med stamkunder som han blivit bekant med under sina veckor i Rom. På favoritcafét Settimiano och pizzerian La Boccaccia är han ett bekant ansikte och efter att ha utbytt artighetsfraser med kassan ett antal gånger, märks vänligheten också med en lägre nota. Med några artighetsfraser kommer man långt i Rom, och eftersom italienskan är nära besläktad med tyskan och engelskan anser Bergquist klara sig utmärkt på sina språkkunskaper i den eviga staden.
Vid besök i Oslo rekommenderar han Vigelandsparken med sina symboliska skulpturer och fontäner samt den tiotals meter höga monolit som består av omslingrade nakna kroppar. Det är inte många ställen där en och samma artist fått bre ut sig på en så stor yta som i Vigelandsparken, möjligen Antoni Gaudí i Barcelona funderar Bergquist.
Text och foto: Oona Haapamäki