För bildkonstnären Aki Turunen var detta första besöket på Circolo Scandinavo och samtidigt hans första gång i Rom. Turunen är mer bekant med Toscana från förut, han har besökt bland annat Florens, Siena och några kullstäder. Sitt förhållande till Rom beskriver han som ”nästan som ett landskap man kan spana efter när man bor i Norden” och han visste ju på förhand att staden är fylld med oerhört mycket djupsinnig konst. Men mestadels tycker han att staden bjuder på renässans- och barockkonst. ”Det viktigaste har varit att förhålla sig på nytt till lite äldre konst” säger Turunen. Han hade Rom och Paris som alternativ att söka residens till. Han hade hört talas om Cité Internationale des Arts i Paris men sedan blev det Circolo som drog det längre strået. Den ursprungliga planen var att Turunen skulle ha varit här samtidigt med kompositören Lauri Supponen och arbeta tillsammans på ett gemensamt projekt, ett libretto om jungfru Marias uppenbarelse. Turunen hade ändå inte möjlighet att vara i Circolo förra sommaren samtidigt med Supponen, eftersom han hade en grupputställning i Finland. Han tillägger skrattande att han visste att han skulle ha svettats mycket i Rom under juni och juli och då var det ett lättare beslut att komma till Circolo i september.
Turunen berättar att hans arbete på Circolo varit mer givande än han trodde. Han hade planerat att han skulle förverkliga det tidigare nämnda librettot under de två månader han skulle spendera på Circolo. Han började editera texten men han märkte ganska snabbt att det är oklokt att sitta i ateljén och jobba med det hela tiden. När man är en bildkonstnär och arbetar i Rom så är det bättre att se så mycket konst och sevärdheter som möjligt. Under sin tid på Circolo började Turunen skapa en serie av målningar baserade på sina iakttagelser, vilket var något nytt för honom och något han hade drömt om att göra i en lång tid. Han ritade sina vänner och kollegor i sin skissbok och på basen av dessa skisser skapade han målningarna. De färger som han använt här har också ändrats i jämförelse med det han målat i Finland och i Rom har han hittat den klara paletten. Han reflekterar över att detta kan vara på grund av att han bekantat sig med både neoimpressionistiska målare och också med Pierre Bonnard och Paul Gauguin och deras verk. Även ljuset i Rom är en av orsakerna till att han har kunnat skapa målningar med klara färger och han anser att det är något sådant han inte kunnat skapa i Finland. Ljuset här är ju så annorlunda än höstmörkret i Finland. Han har också känt sig friare på ett visst plan här på Circolo, eftersom hans medium är att måla med oljefärger. Han kunde inte bära med sig oljefärgerna från Finland och han skulle ha behövt ett separat rum för att arbeta med oljefärger. Det har dock varit tidskrävande att jobba med akvarellerna han gjort i Rom och med användningen av nya färger. Temperaturen har varit behagligare än i Finland vilket har påverkat hans arbete positivt. Han har fyllt nästan två skissböcker med färdiga teckningar och det är något han säger att han aldrig kunnat göra i Finland. Han har haft skissboken med sig över allt under sin tid på Circolo och han har tagit fram den och målat då han känt som det.
”Av någon anledning så visste jag att jag skulle njuta av att vara här” säger Turunen då han får frågan om hurdana förväntningar han hade på förhand om Circolo, ”att bara ge sig hän åt allt och på det sättet bli överraskad”. Det stora konsterbjudandet är något Turunen njöt av enormt i Rom. Turunen har skapat många nya kontakter här, både personliga kontakter och yrkeskontakter. ”Konst, mat, människor. Tre saker”, nämner Turunen som det bästa med Rom. Han tillägger även att den djupsinniga kulturen finns överallt, i människornas gester, hur de klär sig, hur man äter, hur man diskuterar mat, hur man njuter av livet och att det inte finns någon skillnad mellan hög- och lågkultur i Italien utan det finns djupsinnig kultur överallt, vare sig det är kläder eller konst. För artister som kommer till Circolo, ger Turunen tipset att komma ihåg att njuta av livet, man har tid att stressa och oroa sig över allt möjligt senare. Man skall försöka ge sig åt allt nytt i Rom och inte ha för starka sinnebilder om arbetet som man har planerat, utan det är viktigt att man skall vara redo att kasta bort dessa färdiga planer. Han tipsar också om att inte lita för mycket på stadens transportsystem, oftast är det smidigare att gå än att försöka åka med metro, tåg eller buss. I Italien är det bilkultur som gäller och i framtiden önskar Turunen se att cykelkulturen skulle vara vanligare och mer utvecklad. Ibland har det varit slitande att lyssna på larmet från trafiken på rummet Turunen hade på Circolo. Samtidigt så gillar han ändå sådana skikt som det inte finns i Finland, det finns råddiga hörnor och det gäller på något sätt också människor, att man tål mera här och att folk inte måste vara så kontrollerade.
Text och bild: Tinja Räsänen