Irena Kraus är en van Rom-resenär. Hon besökte staden flera gånger redan som barn. Hon reste till Rom med sina föräldrar då hon var väldigt ung och Irena säger att hon har väldigt fina minnen från staden speciellt med sin pappa, då de var på Colosseum i skymningen. Hennes första starka minne, det riktigt stora och det som knöt ihop henne med Rom var när hon läste latin, halvklassisk variant. Dessa studieår var väldigt avgörande för henne och hon hade en fantastisk latinlärare som klassen åkte på skolresa med till Rom. Han visade dem allting, ja de gick till och med ner i stadens kloaksystem. Dessa studier och skolresan satte igång hennes intresse för staden. Hon är också intresserad av arkeologi och speciellt det antika Rom. Hon har läst en massa skönlitteratur också om de romerska kejsarna och deras liv.
Irena Kraus är en verklig stamkund på Circolo, hon har varit här så många gånger att hon tappat räckningen, men hon tror att detta är sjätte gången. Hon säger att hon arbetar enormt bra på Circolo, hon stänger in sig i arbetet på något sätt och hon får väldigt bra arbetsro här. Det kan vara lätt att det blir mycket med Rom i sig och hon tillägger att det verkligen gäller att hitta sina rutiner här. Denna gång kändes de två första veckorna lite tunga, hon skulle börja skriva en helt ny pjäs och kände att hon hade svårt att få kontakt med materialet i början. Hon tillägger dock att det är alltid så när man skriver, att under den första perioden är det som att det behövs muskelkraft för att börja bygga något nytt. Trots att hon kände sig trött då hon kom till Circolo, har hon ändå kunnat skrivit det hon föresats sig att hinna. Att Circolo ligger mitt i Rom är något hon älskar, man kan ta del av staden och bestämma själv vad man hinner med på lediga stunder. Hon jämför detta med gästboendet San Michele på Capri, som nog ligger väldigt vackert, men där kände hon sig lite ”isolerad” och där blev det ett slags svenskt liv som kan vara trevligt, men som man också har hemma. Hon uppskattar det vardagligt italienska livet när man går utanför dörren här och tycker också om att det här är en nordisk plats där man möter konstnärer från andra nordiska länder. Rom är en fantastisk stad som man hela tiden upptäcker på nytt, säger hon och Circolos läge mitt inne i Trastevere gör det hela så tillgängligt.
Eftersom hon visste att fyra veckor skulle gå väldigt fort, började hon jobba direkt och hon skrev en första version av sin pjäs på två veckor, sen lade hon den åt sidan för att pausa och fortsatte med andra projekt. Hon är glad över att hon kunde jobba i det lilla arbetsrummet som oftast är reserverat för bildkonstnärer. Hennes sovrum kändes inte optimalt som arbetsrum och det kändes också lite väl exponerat mittemot köket där man aldrig riktigt fick vara i fred. Rummen spelar dock mindre roll, säger hon, det är Circolo som sådant som ger arbetsron och möjligheterna att fokusera på sitt skrivande, det är också därför hon ständigt återvänder hit. Hon tycker verkligen om att vara i Italien och har erfarenhet av residensen på Capri, i Istanbul, i Kavalla och i Paris, men på Circolo känner Irena Kraus sig som hemma.
Till vardags jobbar hon heltid på Dramaten, något som är nytt för henne eftersom hon freelancat eller arbetat halvtid stora delar av sitt liv. Heltidsjobbet betyder att dock att hon inte har lika mycket tid för sitt skrivande som förut och skrivandet gör hon nuförtiden på helger, kvällar och semestrar. För att ha möjlighet att vara på residens tog hon tjänstledigt i en månad. Det är skönt för henne att vara på en annan plats och skriva, ibland kan det vara lite tråkigt att vara borta från familjen, men det är också det som gör att mycket bli gjort. Här kan man arbeta ” ostört kvällar, morgnar, nätter alltså när man själv vill, det är en väldig present och fantastiskt”, och så tar hon sitt eget skrivande mer på allvar när det inte blir så uppsplittrat på en massa annat. Det passar henne att skriva intensivt timmar i streck och gå direkt upp ur sängen till skrivbordet.
Det finns många trevliga restauranger i Trastevere hon rekommenderar: några favoriter är Da Enzo och Sore Margerita på andra sidan Tibern. Hon älskar att åka ut till katakomberna och Via Appia, det är de bästa ställena i Rom säger hon. Lite mindre turistiga områden i Trastevere som hon tycker om är Piazza San Cosimato och i närheten ligger ju också den klassiska baren Calisto. Den här gången har hon också besökt Roms synagoga på Jom Kippur, den judiska försoningsdagen. När man ser på synagogans entré tänker man mer på ett operahus än en religiös plats säger hon, ”Roms synagoga är nog en av de vackraste synagogor jag sett i Europa”.
Det är en väldigt speciell sammanhållning här på Circolo, både på gott och ont säger hon, för det är ju inte alltid man vill umgås och leva lite kollektivt, men det där väljer man ju själv. Hur mycket man vill och hinner umgås. Det har varit fantastiskt fina möten som alltid på Circolo med andra konstnärer: Mårten och Aki från Finland, Kristina som hon inte känner sen tidigare från Sverige, Sakaris från Färöarna, Jette och Per. Det är en stor behållning att få möte kollegor och olika konstnärer på det här sättet säger Irena Kraus, mixen av bildkonstnärer, dramatiker, filmare, författare och översättare är väldigt inspirerande menar hon och också något man bär med sig hem. När man möts utanför de vanliga ramarna, lär man ju också känna varandra på ett helt annat sätt.
Bild: Julia Kraus
Text: Tinja Räsänen