År 1995 hade musikern Eli Helland fått ett stipendium att tillbringa 10 dagar på Birgittagården i Falun. Hon behövde lugn och hade därför sökt sig dit. En dag i Birgittagårdens bibliotek hittade Helland en bönbok Trösta min själ av heliga Birgitta. På denna tid visste hon inte vem heliga Birgitta var, men denna bönbok berörde Helland. Hon visste ungefär med en gång att hon skulle göra något med texten i musikväg men redan från början kände hon ett visst motstånd att jobba med texten. Detta var på grund av att Helland kände att Birgitta var så sträng och texterna handlade mycket om synd. Dessutom skrev Birgitta att hon kände sig ovärdig och liten och att Jesus och Gud var allt. Detta harmoniserade väldigt lite med Hellands världsbild men Birgitta fortsatte att dyka upp i Hellands liv på olika sätt. Till slut kände Helland att hon inte mera kom undan och började arbeta med texterna. Först skrev hon melodier till texterna och sedan började hon spela in det. Det var ett stort jobb att passa in melodier på texterna, för de var långa uppenbarelser. Hon jobbade mycket med det att få det hela att gå ihop och sedan kunna sjunga det. Eli Helland bodde i Sverige under den här tiden och där diskuterade hon med en präst om sina tankar och planer om att göra musik till Birgittas texter. Prästen ville att Helland skulle göra en konsert och det var där Helland började, med sig själv och pianot. Sedan flyttade hon till Norge och lade hela projektet på is.
Senare började Eli Helland plocka in dessa sånger på sina jazzkonserter. Efter det arrangerade hon musiken för orgel och hon fick enormt med respons för folk var så intresserade och sade att detta var något de ville höra av mera. Då blev Helland inspirerad att fortsätta arrangera musiken för jazzmusik, och orgelkvartett. 2017 spelade hon in en cd, gav ut den och sedan åkte hon på turné. Förra året träffade hon en kör i närheten där hon bor nu som sade att de kunde tänka sig sjunga Hellands musik om hon gjorde om den till körmusik. Detta gjorde Helland sedan förra vintern och körkonserten hade premiär den 27 oktober, strax innan hon åkte till Circolo på residens. Helland berättar att under dessa 24 år som hon hållit på med Birgittas texter har hon haft många perioder då hon tänkt att nu får det vara nog med detta projekt. Fast Helland jobbat mycket med projektet så på något märkligt sätt växer det bara i format och i omfång ännu idag.
Konserterna i samband med att CD:n gavs ut år 2017, gick längs ett pilgrimsled från Oslo till Trondheim. Detta var passande för Heliga Birgitta är alla pilgrimmars skyddshelgon. Sammanlagt spelade Helland nio konserter och med sig på turnén hade hon en organist och en trummis. Helland hade varit nervös att människor skulle tycka att hennes musik är för modern och oreligiös till denna väldigt religiösa text och hon var rädd att präster och andra skulle tycka att hon vanhelgar Birgitta. Några antydanden till detta har hon inte fått, utan hon har fått väldigt positiv feedback och människor har tyckt om att hennes musik är något nytt. Helland tycker att det är spännande att Birgitta nått henne, för att det är så otippat eftersom Helland inte har något behov att kunna Birgittas texter och inget behov av att sprida det kristna budskapet. Heliga Birgitta är en historisk kvinnlig förebild och det finns inte så många av dem. Ett av Birgittas mer framträdande drag är att hon vägrar låta sig definieras och det tilltalar Helland oerhört mycket. Helland beskriver Birgitta som häftig och att hon har ett så stort spänn, hon är orädd och har en nästan galen kraft kombinerat med en ödmjukhet att tjäna de fattigaste och svagaste.
Helland hade aldrig tidigare besökt Rom och hon tyckte att det var viktigt att komma till Birgittas miljö. Helland besökte Birgittaklostret, som ligger bara ett stenkast från Circolo, på andra sidan Ponte Sisto. Hon träffade systrarna som bor i klostret, hon var på mässa och var inne i det rummet Birgitta dog. Första gången Helland var på mässa med systrarna slog det henne att Birgitta verkligen förstod vikten och värden i sång och detta ses i klostret än idag för mässan går långt ut på sång. Som sångerska känner Helland väldigt starkt för detta, för henne är sång helt essentiellt och det är medicin. Systrarna sjunger i timmar varje dag och den effekt sången har på människan, vilket samhälle vi skulle leva i om vi alla sjöng i en timme varje dag, säger Helland. Det är ett av de starkaste intrycken hon haft sedan hon kom till Rom, och här har hon verkligen förstått att vi behöver sång för att vara sunda, hela människor och för att uttrycka oss och att använda vår röst, vår kraft och inre styrka.
Helland har en god vän som tipsade henne om Circolo Scandinavo och residensprogrammet. Helland kollade då direkt upp Circolos hemsida och märkte då att det var två veckor kvar av ansökningstiden till residensprogrammet. Hon satte sig omedelbart ner och skrev sin ansökan och fick sedan på sommaren det glada beskedet att hon fått residens på Circolo. Förra våren var Helland även på residens i Berlin i två veckor, alldeles ensam i en konstnärslägenhet och det var väldigt tufft för henne. Därför hade hon höga förväntningar på Circolo eftersom det skulle vara andra konstnärer här. Hon gillar det sociala med att kunna hälsa på de andra konstnärer i köket på morgonen och att ibland göra saker tillsammans. Hon känner att detta normaliserar henne eftersom de kreativa processerna är väldigt krävande och att ha andra människor omkring sig håller henne i någon sorts balans. Hon upplever att det är en väldigt fin koncentration att alla håller på med sitt och det gör att hon får lite hjälp till att hålla på med sitt också. Helland har även hunnit utforska staden och som ett av hennes favoritställen nämner hon Pantheon, som är ett av de finaste monumenten i Rom enligt Helland och det är något med formatet och öppningen i taket som gör det magiskt. Hon har gått en del på olika museer, sett Trevifontänen och spanska trappan. Före hemresan till Norge planerade Helland ännu att se Sixtinska kapellet, Peterskyrkan och gå på vesper till basilikan Santa Cecilia in Trastevere.
Du hittar Eli Hellands musik bland annat på Spotify!
Bild: Julianne Leikanger
Text: Tinja Räsänen